Storbryggerierna har i årtionden fått oss tro att lättöl måste smaka blask. Så är det inte. De som anstränger sig kan göra lättöl fullt med smak och karaktär. På senare tid har det till och med blivit en trend.

Doft av returpapp. Vattnig, lite söt smak med drag åt ylle och limpa. Så har lättöl alltid smakat, åtminstone så länge jag kan minnas. Lättöl har man druckit för att undvika alkoholen i starkare öl. De enda som valt lättöl för smakens skull är de som inte gillar öl.

Det är andra tider nu. Lättöl med karaktär har äntligen tagit skruv. Ett av de svenska bryggerier tidigt ute med god lättöl på 00-talet var Ölands Gårdsbryggeri i Södra Myckleby. Folk blir fortfarande sentimentala när den öländska brygden kommer på tal. Tyvärr var de för tidigt ute för sitt eget bästa. 2009 klappade bryggeriet igen.

Nu är förstå inte vi svenskar först med lågalkoholigt öl. Drycken har säkert hängt med länge i ölets långa historia. Däremot är lagstiftning kring exakta alkoholhalter förstås en senare uppfinning.

För att skydda tillgången av säd under kriget, föreslog den amerikanske presidenten Woodrow Wilson 1917 att ölet skulle hålla max 2,75 procent alkohol. Han blev så småningom överkörd av förbudsförespråkarna som satte högsta tillåtna alkohol till 0,5 procent under förbudstiden 1920-1933. Samma nivå gäller för övrigt idag för att en dryck får kallas alkoholfri på Systembolaget.
Utmaningen för bryggare som vill göra god lågalkoholöl är att de flesta smaker skapas under jäsningen. Och när ölet jäser bildas alkohol. Utan jäsning finns mest söt malt och besk humle kvar. Det funkar också som dryck, men öl smakar det inte. Snarare besk maltläsk, vilket är en ganska bra beskrivning på hur en del alkoholfria ölsorter smakar.

För att lyckas gäller att välja optimala råvaror, anpassa tillvägagångssättet i bryggeriet, och skräddarsy jäs- och lagringstemperaturer för just den alkoholhalt man siktar på. Att de flesta öl av den här typen är gjorda med mycket humlesmak är logiskt. Att bara tillsätta humle är ett enkelt sätt att få ölet att smaka mer. Men det är viktigt att bryggaren lägger band på sig och inte hivar i för mycket – då smakar det bara överdrivet bittert.

Ölet Ligero från Brekeriet i Malmö är unikt i stilen, bland annat eftersom det är tillverkat med hjälp av jäststammen med det kluriga namnet brettanomyces. Den ger den torra, mycket friska smaken som påminner om vin. En stil som annars är vanligast i belgiska ölsorter.

Att krydda ölet med granskott är ett annat sätt att sticka ut i mängden. Det gör bland annat bryggeriet Bakgården i jämtländska Revsund. Det skulle lätt kunna bli för mycket skogssmak, men i det här fallet är kryddningen fingertoppskänsligt gjord.

Det kommer med all säkerhet dyka upp fler lättöl där frukt och bär ingår i processen. En variant kommer från Stockholm Brewing. Deras Stockholm Sour är en mjölksyrad veteöl med skyhög syra inspirerad av ölstilen berliner weisse. Den går naturligtvis utmärkt att dricka som den är, men tanken är att varje enskild restaurang också kan krydda med sin egen puré gjord på säsongens bär eller frukt. Jag provade med några sprut hallonsirap vilket blev till en otroligt läskande sommardryck med bara 1,5 procent alkohol.

Fredrik Tunedal, ägare av Pang Pang Brewery i Hökarängen söder om Stockholm, tror att det snart kommer öppna oberoende butiker som konkurrerar med Systembolaget med mycket brett sortiment lågalkoholigt öl och stor ölkunskap. Jag tror att han kommer få helt rätt.

Lättöl skulle också kunna bli en svensk exportsuccé, bland annat för att tillåtna nivåer av alkohol i blodet vid bilkörning ser ut att vara på väg att sänkas i flera länder. Även bryggerier i andra länder gör förstås den här typen av öl, men de har inte samma traditioner av att dricka lättöl som i Sverige – landet lättöl.