Vin, kvinnor och sång inte längre (tidigare publicerad i DI Weekend i november 2015)

Det är osäkert hur många gånger jag lyssnat till när någon jämför vin med kvinnor. Ok, det var vanligare förr, och det blir allt längre mellan gångerna, men förekommer fortfarande titt som tätt.

Ofta är det ett speciellt rödvin, till exempel Château Margaux i Bordeaux, som påstås ha en kvinnlig stil, medan något annat rött, kanske från närliggande distriktet Pauillac, är manligt i stilen. Och vinerna från Château Margaux är mycket riktigt mindre sträva, mer eleganta och inte lika monstruöst koncentrerade som vinerna från Pauillac.

Att använda liknelser i pedagogiskt syfte är förstås funktionellt. Särskilt för att förklara något så svårpratat och svårdefinierat som smak och doft. Men vilka liknelser bör man egentligen använda på 2010-talet? Och är jämförelsen överhuvudtaget pedagogisk? Vem av mina vänner är strävast? Är det en man eller kvinna? Och är mina manliga eller kvinnliga vänner mest koncentrerade och eleganta? Ändå verkar det här vara ett globalt fenomen. Man stöter på folk som liknar viners och kvinnors karaktärsdrag med varandra lika ofta vid Medelhavet som i Stilla havs-området, i latinska lika väl som asiatiska länder, i USA och i upplysta Norden.

Bättre då att utveckla och nyansera sin vokabulär för att beskriva smaker. Det finns böcker, sajter och tidningar om sånt. Och det finns aromahjul med mängder av tips både på nya doft- och smakord och hur man delar in dem i kategorier för den som gillar strukturer. Ett välfyllt arkiv av doft- och smakbeskrivande termer är lika bra att ha till hands i livet som ett nyanserat sätt att beskriva sin musiksmak, sina konstpreferenser, sina litterära böjelser och vilka tv-serier man inte kan låta bli att följa och varför.

Och troligtvis sjunger de här liknelserna mellan vin och kvinnor på sista versen. Eller börjar få konkurrens, i varje fall bildmässigt. Mobilkameran tillsammans med sociala medier verkar hjälpa till med jämställdheten på det här området.

Sök till exempel på #winewomen eller #wineandwomen på instagram, och du får några hundra träffar. I princip samtliga med bild på professionella kvinnor i vinbranschen med kläderna på. Kolla sedan @menandwine, en sajt med över sextiotusen följare. En lång tirad med hundratals deffade, välhängda, tatuerade män med svällande biceps endast iförda vinglas och Calvin Klein-briefs.

Ta till exempel vita viner gjorda på druvan sauvignon blanc som så ofta är parodier på sig själva och smakar förutsägbart, oavsett om de är från franska Loiredalen, Nya Zeeland, Sydafrika eller någon annan stans. Upptagna med sin egen förträfflighet – smaken av flädersaft, svartvinbärsblad och krusbär – har mystiken, det svårfångat flyktiga, försvunnit och gör helhetsupplevelsen endimensionell. Ungefär som manliga chefer mitt i karriären.
Te Muna Sauvignon Blanc 2014, som lanserades 6 november, är ett undantag. Tillverkaren, den nyzeeländska vinfirman Craggy Range i det lilla distriktet Martinborough, har skickligt manövrerar förbi de värsta flosklerna, och skapar istället ett vin med smakmässiga skrymslen och vrår som retar aptiten och piggar upp sinnet.

Mystik är kanske ett alltför positivt ord att använda för att beskriva vinet Grüner Silvaner Trocken 2014 från tyska firman Keller. Men liksom så många gånger förr när det gäller vitt vin, gör blandningen av druvor – grüner veltliner och silvaner i det här fallet – vinet mer mångbottnat och nyansrik. Inte helt olikt en ung och begåvad, manlig poet med lagom stor personlighetsklyvning.

Eller ta vinet Tenuta delle Terre Nere 2014 från sluttningarna kring vulkanen Etna. Likt en uthållig, senig siciliansk vingårdsarbetare har vinet kvaliteter som kanske inte är omedelbart tilltalande, men som vinner i längden. Första intrycken av snipighet och otillgänglighet övergår efter några klunkar till något man kan njuta riktigt mycket av.

Baigorra Reserva 2010 från spanska Rioja är en helt annan historia. Med sitt förföriska virrvarr av fruktkompott, kryddhylla, syltade körsbär, bourbonvanilj, bitter kakao och nyrostat kaffe är det precis lika oemotståndligt glatt och generöst som en ung annonssäljare på väg att hämta ut sin första SUV.