Den 21 september 2001 upptäcktes en torso i Themsen nära Tower Bridge i London. Den tillhörde en 5–7 år gammal pojke. Vem han var eller var han kom ifrån kunde polisen inte slå fast.

Året därpå tipsade en rättsmedicinsk geolog Londonpolisen om att göra en isotopanalys av ben från torson, som fått namnet Adam av utredarna. Eftersom människokroppen tar upp ämnen från berggrunden där vi lever via mat och dryck, går det att på så sätt lokalisera var i världen en person tillbringat sina senaste levnadsår. Genom att jämföra analyser av Adams ben med ben från andra avlidna personer på platser dit undersökningen ledde polisen, är det numera fastställt att Adam tillbringat större delen av sitt korta liv i Benin City i södra Nigeria. Trots det är fallet fortfarande olöst, och Adams identitet oklar.

Fallet ”Torso in the Thames” var en viktig inspirationskälla för grundarna av företaget Oritain i nyzeeländska Dunedin. Deras specialitet är att på vetenskaplig väg verifiera produkters ursprung, grundat på att växter och djur som vuxit upp eller befunnit sig på en plats, bär på platsens kemiska fingeravtryck.

Oritains metod används även för att avslöja matfusk. Amerikanska Consumer Brands Association har uppskattat att ungefär en tiondel av maten och drycken vi köper är förknippad med bedrägeri. Och EU beräknade 2018 att bedrägerier kostar den globala matproduktionen ungefär 300 miljarder kronor varje år.

Det finns också gott om bedrägeri i vinbranschen, flera experter uppskattar att 20 procent av vinerna på marknaden förknippas med fusk av olika slag. En av de mest kända vinskojarna var indonesiern Rudy Kurniawan, som 2014 dömdes till tio års fängelse efter att bland annat ha köpt gammalt, billigt vin från Bourgogne, bytt till etiketter från välkända egendomar och sålt av på auktion för mångmiljonbelopp. Han släpptes 2020 efter sju år i fängelset, och deporterades från USA till Indonesien tidigare i år.

Om han försökt genomföra lurendrejerierna idag, hade auktionshus, vinexperter, producenter och polis haft fler verktyg tillgängliga för att avslöja honom. Ett av dem tillhandahålls av Oritain, som samarbetar med nyzeeländska vinbönder som vill undvika att deras viner utsätts för bedrägeri. Vingårdarna skickar flaskor till företaget som med hjälp av isotopanalys dokumenterar varje vins unika fingeravtryck. Avtrycken görs tillgängliga för branschen via ett blockkedjesystem. Eftersom jordmån och mikroklimat från vingård till vingård skiljer sig, går det att ta reda på exakt vilken jordplätt vinet kommer ifrån.

En annan, besläktad metod att upptäcka vinfusk, använder mängden bly i vinet som måttstock. Eftersom vin, liksom andra grödor, tar upp en liten mängd bly från omgivningen, och blymängden inte bara skiljer sig mellan olika platser, utan minskar långsamt, går det att slå fast både var vinet kommer ifrån och när det är gjort.

En del företag fokuserar helt på att avslöja vinfusk. Brittiska Verivin använder ramanspridning för sina analyser av vin. Genom att genomlysa flaskan med laser, och sedan analysera hur fotoner i vinet sprids när de träffas av ljuset, kan företaget skapa ett optiskt fingeravtryck, unikt för varje vin, utan att ens dra ur korken.

En stor auktoritet på vinfusk, och en av dem som först uttalade misstankar mot Rudy Kurniawan, är amerikanskan Maureen Downey. Hennes företag Winefraud verkar för att minska, och allra helst helt få bort, fusk med vin. För att uppnå målsättningen utbildar de sina medlemmar i konsten att avslöja bedrägerier, och hjälper köpare och säljare att bli bättre på att skilja på autentiska och fejkade vinbuteljer.

Om Maureen Downeys arbete och de många sätten att autentisera viner verkligen lyckats minska vinfusket är svårt att avgöra. Kanske har bedragarna bara blivit smartare, och riktar in sig på flaskor som har lite lägre profil. Ta en ordentlig titt på flaskan, etiketten och korken nästa gång du korkar upp ett vin i mellanprisklassen. Smakar det verkligen som det brukar?

Producenter som tidigare utsatts för bedrägeri.

Château Latour à Pomerol 2017, Bordeaux (nr 51833) 1200 kronor. Gjort på 90 procent merlot och resten cabernet franc. Lagra ytterligare några år.

Paul Jaboulet Hermitage La Chapelle Rouge 2018, Rhonedalen (nr 78611) 2349 kronor. Mycket lovande årgång av biodynamiska vinfirman Paul Jaboulets toppvin.

Château Cheval Blanc 2018, Bordeaux (nr 93801) 7789 kronor. Mäktigt vin för lång lagring gjort på merlot, cabernet franc och cabernet sauvignon

Mellan 12 och 15 juli föll 100–150 millimeter regn på många håll i västra Tyskland, Belgien och Holland. Mer regn än som normalt faller under en hel månad. Från ett av de värst drabbade områdena, Ahrweiler strax söder om Bonn, rapporterades enligt European Severe Storms Laboratory 207 millimeter regn på nio timmar. Följderna är katastrofala. Av de över 200 döda efter översvämningarna totalt, dog mer än hälften i Ahrweiler.  Skildringar av vad som skedde under och efter regnet är skrämmande. De manar till eftertanke och skapar frågor kring hur samhället är rustat för alltmer dramatiska väderomslag.

Berättelser kommer från de många drabbade i vindistriktet längs floden Ahr i Ahrweiler. När jag reste runt där för några år sen var det för att prova mig igenom områdets röda viner gjorda på druvan pinot noir, lokalt kallad spätburgunder. Ett av vingårdsbesöken var hos systrarna Dörte och Meike Näkel på vingården Meyer-Näkel. Systrarna hade just börjat ta över ledningen av arbetet på vingården från sin far, och höll vinprovningen i gårdens vackra vinkällare.

Det är av förklarliga skäl svårt att just nu få direktkontakt med vinbönderna i Ahr, men systrarna Näkel berättar på sitt instagramkonto om hur tacksamma de är att deras familjer och personal är välbehållna, men att flera anställda har förlorat sina tillhörigheter och hus. Lika illa är det med deras egendom.

”Översvämningen förstörde nästan helt vår vingård. Vårt vinprovningsrum, den gamla vinkällaren och kontoret översvämmades helt och begravdes under mängder av lera. Produktionsanläggningen med lagringbyggnader för ekfat och vintankar, maskinhallen och flaskbutiken drabbades av den sex meter höga vattennivån. Vinfat, vintankar och vinpressen spolades bort flera kilometer. Vi har nästan ingenting.”

En annan Ahr-producent, Julia Bertram, meddelar på sitt instagramkonto att ingen i familjen har skadats allvarligt, och att hon är överväldigad över alla hjälp och stöd efter katastrofen. Men egendomen har drabbats hårt.

”Tyvärr är både vinbutiken och vinkällaren förstörda, och allt är borta eller trasigt. Husen är också obeboeliga och delvis oåtkomliga.”

Effekterna av gradvis varmare klimatet drabbar många gånger fattigare delar av världen snabbare och i högre utsträckning än rika. Det kan göra att vi i den rikare delen har svårt att ta till oss hur akut klimathotet verkligen är. De alltmer dramatiska väderomslagen verkar däremot oförutsägbart slå mot fattiga såväl som rika.

Vinproducenterna i Ahr kommer förhoppningsvis återhämta sig, även om de måste låna vinkällare av andra bönder i närliggande områden för att framställa vin av kommande skörd. Men dramatiska väderyttringar kan skapa onda cirklar. Det har skett i Kalifornien. I september förra året drog skogsbranden Glass Fire genom flera vindistrikt och orsakade skador för miljarder. Bara i Napa County förstördes över 300 hem och nästan 350 kommersiella byggnader. Flera vingårdar brann ner till grunden och många vinodlingar gick upp i rök. En del vinproducenter som trodde de klarat sig undan, upptäckte i efterhand att deras rödviner fått smak av rök, även om odlingarna ligger mycket långt från närmaste eldhärjat område. Många gånger måste rökskadat vin hällas ut.

Dessutom har ett ovanligt torrt klimat under det senaste halvåret, gjort att vattenreserverna är otillräckliga på många håll. Det gör vingårdarna ännu mer sårbara när årets säsong av hög värme och bränder startar. Och som om inte det vore nog, har enligt en artikel i New York Times 18 juli, flera försäkringsbolag slutat försäkra vingårdar mot skogsbränder.

Vår tids utmaning är att förbereda och anpassa samhället för effekterna av varmare klimat. De allt vanligare dramatiska väderyttringarna gör inte utmaningen lättare. Oväder som inte ens de rikaste och mest tekniskt utvecklade och länder kan förutsäga och förebygga. Frågan är vad ovädren innebär för vår möjlighet att inte bara njuta av gott viner från våra favoritvindistrikt i framtiden, utan hur vår förmåga att framställa matråvaror kommer påverkas.

Tyska spätburgunder-viner

Rött

Krug’scher Hof Pinot Noir 2018, Rheinhessen (nr 22388) 140 kronor: Tydligt kryddiga och körsbärsliknande aromer i smakrik men lättare still till tarte flambée med pancetta, lök och creme fraische.

Rosé

Meyer-Näkel Spätburgunder Rosé 2018, Ahr (nr 78041) 189 kronor‘: Smakrikt, pirrande friskt vin packat med fruktaromer av mogna äpplen, blodapelsin och körsbär.

Rött

Julia Bertram Handwerk Spätburgunder 2017, Ahr (nr 79862) 189 kronor: Josigt, lätt kryddigt vin med drag av körsbär och hallon att dricka till pasta med trattkantareller.

Under pandemin har privatpersoner köpt på sig vin som kanske aldrig förr. Många som under vanliga omständigheter hade lagt pengarna på att äta och dricka på restaurang, har nu köpt vin att dricka hemma. Dessutom har en del viner som tidigare bara sålts till restauranger, blivit tillgängliga för privatkonsumenter. Aldrig förr har vinkällaren varit så folklig.

Olika experter har olika uppfattning om bästa sätt att bygga upp och underhålla vinkällaren, därför har jag bett tre svenska vinproffs berätta om sina bästa tips.

En av dem är Totte Steneby, välmeriterade sommelierer, tidigare vinansvarig på restaurang Portal i Stockholm och numera heltidsanställd expert på amerikanska vinauktionsfirman Zachys.

1. Köp ett stort skåp. Du kommer köpa fler viner än du tror.
2. Var inte rädd att prova nya viner, men samtidigt är det bra att köpa ganska säkra kort. För att få goda råd, lyssna på oss som kan!
3. Drick inte vinerna för tidigt.
4. Bäst är en källare där det alltid finns vin färdiga att dricka.
5. Se vinerna som en investering.
6. Tänk på vad du ska ha vinerna till redan när du köper. Varje flaska ska ha ett syfte, ett sammanhang och ett tillfälle att servera.

En annan framgångsrik sommelier är Anna Rönngren, vinklubbsansvarig hos importören Tryffelsvinet. Hon har tidigare varit lektor vid sommelierutbildningen på Örebro universitet, och vinansvarig på Winefinder och restaurang Frantzén.

1. Köp helst en hel låda av varje vin eller i alla fall minst tre flaskor, aldrig bara en flaska. Med fler flaskor i källaren är det lättare att ta reda på när du själv tycker vinet mognat tillräckligt och smakar som bäst. Ett sätt är att öppna en flaska direkt vid köpet, och sedan en flaska om året för att testa hur utvecklat vinet blivit.
2. Om syftet är att sälja flaskorna vidare, finns det en poäng med att köpa viner från erkänt goda årgångar. De är lättare att sälja. Om vinerna är för konsumtion, är årgången mindre viktig. Ett exempel är årgång 2017 i Bordeaux, som egentligen är mycket bra, men inte har sålt lika bra som hyllade årgången 2018.
3. Lägg upp en strategi för att tillföra lika många viner till källaren som du tar ut. Om du vill dricka en flaska i veckan ska du alltså lägga ner 52 flaskor om året eller 520 flaskor på tio år.

Johan Magnusson driver vinkällaren Magnusson Fine Wine i Stockholm och är aktuell i höst med nyutgåvan av boken Konsten att bygga en vinkällare med bland annat 30 nedslag hos olika vinsamlare.

När jag talade med honom förra sommaren, i början av pandemin, var hans intryck att folk plockade ut flaskor från vinkällaren betydligt oftare än tidigare. Den utvecklingen har fortsatt. Fler viner från kundernas vinkällare korkas upp, men det fylls också på med fler flaskor än innan pandemin.

För Johan Magnusson finns framför allt två anledningarna att skaffa sig en vinkällare. För det första, för att lagra fram kvaliteter som inte finns i vinet när det är ungt. Det är förstås en fråga om tycke och smak, men många viner får en annan karaktär i doft och smak efter några år i vinkällaren, en förändring som ofta är värd att vänta på. Doft- och smakupplevelsen blir helt enkelt större.

För det andra, för att se till att alltid ha viner hemma som man tycker om. Alla som planerat viktiga middagar med kort varsel vet att favoritvinerna inte alltid finns att köpa när de är som mest efterlängtade.

Men hans viktigaste råd är nog är att låta det ta tid. En vinkällare är dynamisk och tjänar på att byggas upp under en längre tid. Det är något att leva med som bidrar med både njutning och kunskap, och som förhöjer livskvaliteten.

”Ha inte för bråttom. Den vanligaste fallgropen är att man köper på sig för många flaskor på en gång och sedan hinner man inte dricka dem när de mognar samtidigt. Om du är beredd att lägga ner lite tid, så blir vinkällaren fantastisk”.

”Fossil” och ”bla, bla, bla” blir de bäst ihågkomna orden från COP26-konferensen i Glasgow. ”Vin” och vinindustrins bidrag till klimatförändringarna, har inte varit i fokus, men är också en relevant fråga. Världens fem miljarder hektar jordbruk bidrar med ungefär 17 procent av växthusgasutsläppen. Av de fem miljarderna hektar är en tredjedel grödor, varav världens 7,4 miljoner hektar vinodlingar är en del.

The dusty South Indian vinyards of producer Grover Zampa not far from Bangalore.

Det finns värre klimatbovar än vin, men liksom i många andra odlingar, brukas jorden i vingårdar ofta intensivt med en enda gröda, jorden bearbetas med tunga maskiner, och många använder kemiska besprutningsmedel och konstgödsel. Dessutom leder vinernas förpackningar och transporter till stora klimatutsläpp.

Det är inte konstigt att klimatinitiativen nu duggar tätt i vindustrin. Ett av dem, International Wineries for Climate Action, IWCA, startades 2019 av spanska vinproducenten Familia Torres och kaliforniska producenten Jackson Family Wines. Strax före COP26 utökade organisationen antalet medlemmar till 24. De är utspridda över världen, från Cullen Wines i Australien och Ridge Vineyards i Kalifornien till Château Troplong Mondot i Bordeaux, Symington Family Estates i Portugal och Sula Vineyards i Indien. Medlemmarna förbinder sig att vara klimatneutrala till 2050, och fram till dess arbeta för att successivt minska klimatavtrycket i enlighet med FN:s initiativ, Race to Zero Campaign.

Miguel Torres Maczassek, femte generationen vinboss på Familia Torres, listar en rad tecken på att saker och ting håller på att gå åt skogen för världens vinodlingar. Dramatiska temperaturökningar, allt oftare förekommande torka, och en alltmer tidigarelagd skörd leder till förlust av frisk syra, förhöjd alkoholhalt och allt mindre fräscha aromer i vinerna.

Men vad kan då en vanlig vinbonde egentligen göra åt saken?

Det är Miguel Torres Maczasseks åsikt att vinindustrin kommit till en punkt när det inte längre räcker att odla ekologiskt. Det är inte tillräckligt för att komma till rätta med akuta problem som jorderosion, försämrad jordkvalitet och förlorad biologisk mångfald. Det måste till mer radikala åtgärder. Han tror starkt på att inte låta jorden ligga öppen, utan täcka med olika grödor för att behålla kolet i jorden och öka biologisk mångfald. Han tror också på, inspirerad av den afrikanske ekologen Allan Savory, att rädda utarmade jordar genom att flytta boskap från jordlott till jordlott. Familia Torres använder själva fårhjordar som får beta på de jordar som behöver mer näring och organiskt material.

Ett annat internationellt initiativ är Montreal-baserade Tasting Climate Change, vars senaste digitala konferens pågår 8–30 november 2021. Konferenserna ska fungera som en resurs för vinbranschen, media och privatpersoner nyfikna på hur klimatförändringarna påverkar vinvärlden. Men också en kunskapsbank för folk och företag som vill veta hur de ska agera för att bidra till positiva trender i framtidens vinkultur.

Grundare är den kanadensiska vinjournalisten och vinutbildaren Michelle Bouffard. Under konferenserna låter hon vinmakare, odlare och experter berätta om sina erfarenheter på områden som regenerativt jordbruk, vattenförvaltning, smart förpackningsdesign och arbete med inhemska, motståndskraftiga druvsorter.

Som med alla storslagna, internationella initiativ – såväl på COP26-nivå och i vinindustrin – är risken stor att det blir mycket snack och liten verkstad. Och sannolikt utförs de allra viktigaste handlingarna på gräsrotsnivå, hos helt vanliga vinbönder dagligdags över världen. Vinodlare och vinmakare som undviker metoder, tillsatser och traditioner som bidrar till att skada planeten och oss själva.

Bäst är det förstås om både de storvulna initiativen och alla enskilda vinbönder jobbar i samma riktning. Men dit är det förmodligen fortfarande en bit kvar.

Vin från stora, klimatengagerade vinproducenter

Reyneke Organic Shiraz Cabernet Sauvignon 2018, Sydafrika (nr 73625) 109 kronor: Rött vin på ekologiskt odlade druvor från olika håll i Sydafrika. Mest shiraz med en skvätt cabernet sauvignon.

Río Claro Reserva Carmenère 2020, Chile (nr 2301) 89 kronor: Mustigt, josigt och mycket smakrikt från Familia Torres odlingar i södra Chile.

Jackson Estate Camelot Highlands Chardonnay 2016, Kalifornien (nr 78107) 374 kronor: Klassisk kalifornisk chardonnay från Jackson Family Wines av druvor från Santa Maria Valley utanför Santa Barbara.

När det känns svårt att på avstånd riktigt förstå vidden av naturkatastrofer, hjälper det att ta till jämförande fakta. De pågående skogsbränderna i Australien omfattar 4 856 000 hektar, utspridda över alla åtta delstater. Den största skogsbranden hittills i Kaliforniens historia – Mendocino Complex Fire 2018 – upptog 186 000 hektar. Och skogsbranden i svenska Västmanland 2014 täckte 13 800 hektar skog.

Skogsbränder tillhör visserligen vanligheterna i Australien, men de som pågår just nu är störst någonsin och säsongen har bara börjat. Dessutom råder värmrekord. Enligt australiska Bureau of Meteorology var förra året varmast någonsin. Och på vissa ställen är temperaturen nu uppe i nästan 50 grader.

För tillfället handlar det främst om att rädda människoliv, den unika faunan och byggnader. Historier och bilder från eldhärjade områden är mycket starka. Men effekter på jordbruk och vinodlingar är och kommer bli mycket kännbara. På en del vinegendomar har byggnader och odlingarna helt gått upp i rök. På andra håll kommer rökskadade druvor påverka vinernas karaktär.

”Perioden då risken är störst för rök- och solskador på druvorna, börjar inte förrän i slutet av januari, i samband med att druvorna börjar mogna,” säger Tony Battaglene, VD på organisationen Australian Grape & Wine. ”Röken från skogsbränderna penetrerar druvskalen när de mognar, och ger vinet en obehagligt rökig karaktär.”

Värst drabbat just nu är Adelaide Hills, med egendomar som Penfolds Magill Estate, Henschke, The Lane Vineyards, Bird in Hand, Deviation Road, Murdoch Hills och Shaw & Smith. Enligt Tony Battaglene har bränderna förstört 1 100 hektar av områdets 3 300 hektar vinodlingar, en tredjedel av skörden, motsvarande ett värde av 188 miljoner kronor eller 794 000 lådor vin. Förhoppningen är att de förstörda vingårdarna ska återskapas, men det gäller att odlarna har råd.

Inledningstexten på Tilbrook Estates hemsida talar sitt tydliga språk: ”On Friday 20th December the Cudlee Creek bushfire swept through our property destroying 21 years of hard work. The winery, all the wine stock, 90 percent of the vineyard, all of the farm, all of the sheds. Our beautiful dream of an eco haven has been destroyed. But we will rebuild, replant and get back on track! We need your help to get us there. Our insurance will cover the physical items, but it’s going to take months if not years to get there. We have lost our livelihood, we have no wine or grapes so we have no income. We need your help to let us pay our mortgage and other outgoings. Please give generously and please share on your social media pages. Thank you!”

På andra håll ser utmaningarna annorlunda ut:

”I regioner som Hunter Valley, där druvorna börjar mogna i början av januari, och som är omgärdade av skogsbränder, är effekterna av röksmaken sannolikt mycket stor,” säger Tony Baggaglene. ”Tidiga tester visar att druvornas kvalitet är allvarligt påverkade.”

Eftersom brandssäsongen bara börjat, hänger hotet kvar. Bränder härjar i Tasmanien, även om inga skador är inrapporterade från vinindustrin. Där befaras vinturismen ta skada, och många små familjeägda vingårdar är beroende av förbipasserande turister.

I Queensland beräknas produktionen ligga på en bråkdel av den normala, efter torka och vattenbrist. Och i Victoria kommer stora vindistrikt som Gippsland, Rutherglen, King Valley och Beechworth, hotas av bränder den närmaste tiden.

Det går att donera pengar till katastrofhjälp via lokala brandmyndigheter, välgörenhetsorganisationer, Världsnaturfonden och Röda korset. Även enskilda vingårdar, som Tilbrook Estate, har gjort det möjligt att donera direkt till dem. Kanske är ytterligare ett sätt att hjälpa vindistrikten att köpa deras viner.

Just nu talas det mest om bränder i Australien, men skogsbränder och vin som tar smak av rök är ett problem även i USA, Sydafrika, Chile, Kanada, Grekland, Frankrike, Spanien, Portugal och Nya Zeeland.

”Budskapet till våra konsumenter är att trots de katastrofala bilderna, är vi fortfarande ”open for business”, och många delar av Australien är opåverkade och välkomnar turister. Vi är beroende av att människor köper våra viner, och vi kommer tillbaka starkare än någonsin!”.

Små producenter i Adelaide Hills som inte finns på Systembolaget:

Gentle Folk Wines: Josiga och aromatiska ”non-intervention”-viner som kan privatimporteras via Byracka Vin i Malmö.

Lucy Margaux Farm: Eleganta, mycket fruktiga viner utan svaveltillsats. Finns hos nätvinhandlaren www.drinksco.se.

The Other Right: Ovanligt elegant och aromatisk shiraz, ”Love Potion”, och lättklunkad Petnat, ”Bright Young Pink”. Privatimport via Byracka Vin.

En del planerar semesterresan i detalj, för att kunna slappna ordentligt. Andra gillar att lämna det mesta obokat, och istället låta saker och ting falla på plats under gång. Alla sätt är nog bra, men vill man få ut maximalt av vinupplevelsen i trakten man besöker, är det bäst att förbereda sig. Jag har en förkärlek för böcker och tidningsartiklar för att samla information och få inspiration, men bloggar och poddar är minst lika bra. För att ta reda på vilka vingårdar som tar emot besök och var de bästa vinhandlarna håller till. Ibland får man även reda på vilka krogar och vinbarer som gäller, och vilka viner du ska beställa där.

Sydfranska Roussillon ligger högt på listan över vinområden att besöka. Frankrikes varmaste och torraste del, inklämd mellan spanska Katalonien, Medelhavet, Pyrenéerna och bergen i Corbière. Det finns så många vackra bilder därifrån, och historier att lyssna till om det förunderligt karga landskapet och den torra och heta luftens dragningskraft. Lägg till chansen att avnjuta några av världens bästa viner till choklad- och nötdesserter – Maury och Banyuls – och resmålet blir oemotståndligt.

Förbered dig för Roussillon med att läsa Richard Mark James ”Roussillon, France’s wild wine country” som kom ut i slutet av 2017. Ett bra sätt att navigera bland områdets hundratals vingårdar, stora urval druvsorter och vinstilar.

Betydligt svalare är södra England, i varje fall när jag åkte runt där på jakt efter det bästa mousserande vinet för några år sen. Med tanke på att utvecklingen kanske går snabbare än någon annan stans i Europa, är det hög tid för nästa besök. Och kanske kommer priserna efter brexit göra vinerna oöverkomligt dyra i Sverige.

I rykande färska ”A Celebration of English Wine”, förklarar rutinerade brittiska vinskribenten Liz Sagues det mesta om hur brittiskt vin gått från hobbyodlingar till fullt utvecklad industri på internationell nivå. Boken innehåller porträtt av en rad av de mest spännande vinproducenterna att besöka.

Ett riktigt favoritställe att resa runt och prova vin på är Napa Valley i Kalifornien. Men känslan är ambivalent. Odlingar, producenter och viner är ikoniska, men vinerna är svindyra, och dalen är turistig och exploaterad. Egentligen vill man hellre styra kosan över bergen, in i det vilda, vidsträckta och mer avslappnade Sonoma Valley.

Författaren James Conaway kanske svarar på varför det inte bara är jag som känner så i sin nya bok “Napa at Last Night: America’s Eden in an Age of Calamity”. Där målar han en ganska mörk bild av dagens Napa Valley, med intressekonflikter mellan multinationella företag, anrika ägarfamiljer och dalens vanliga invånare. Boken har inte oväntat dragit på sig kritik, men efter att ha skrivit om utvecklingen i Napa Valleys vinindustri i flera årtionden, är James Conaways analys svår att vifta bort.

Ännu mer praktiskt användbara guider kommer från Benjamin Lewins penna. Han är molekylärbiolog, grundare av den vetenskapliga tidskriften Cell, och läroboksförfattare med en PhD från Cambridgeuniversitetet i bagaget. Som om inte det vore nog är han Master of Wine-utbildad, och har författat en rad detaljerade guider till klassiska vindistrikt. ”Barolo & Barbaresco” innehåller det mesta från favoritdistrikten i Piemonte, och ”Burgundy” ger en bra överblick över världens förmodat krångligaste vinregion. Guiderna ”Tuscany: Chianti, Montalcino & Bolgheri” och ”The Loire” är också utmärkta ledsagare.

Men det finns guider på svenska också. Vinskribenten Johan Franco Cereceda kommer snart ut med sin bok ”Vino! Älskade spanska viner.”, som ger en bra, generell överblick över Spanien som vinland, och är en bra bok att ha i näven på resan.

Är man ute efter att problematisera vinupplevelsen, och söka historiska förklaringar till smaken, invänta reportern Kevin Begos ”Tasting the Past: The Science of Flavor and the Search of the Origins of Wine” som utkommer i juni 2018. En djupdykning i vinets smak ledsagad av arkeologer, kemister och botanister.

Vill man istället förenkla och bara njuta, då är favoritvinskribenten på San Francisco Chronicle, Jon Bonné på väg med en ny bok, ”The New Wine Rules”. Blott 159 sidor med enkla tumregler att följa i en modern vinvärld.

Bästa vinpoddarna

Vinpratarna: Mästarsommelier Béatrice Becher och mångsidige journalisten Andreas Grube pratar vin och intervjuar tunga vinprofiler.

I’ll Drink To That: Legendarisk pod med vinexperten Levi Dalton. I senaste avsnitt 449 intervjuas världens bästa sommelier, Arvid Rosengren!

A Glass With … ?: Podcastserie med tv-profilen och vinexperten Olly Smith som möter kändisar från hela vinbranschen.

Sedan några år tillbaka jäser det i tankar och kärl hos hemmapulare och professionella cidermakare runtom i Sverige. Ambitionen hos många är att göra cider utan tillsatser och smaksättningar av bara svenska äpplen. Det är cider som oftast är torr eller halvtorr, och som tack vare alkoholhalten runt 4–6 procent och det förhållandevis låga priset är klippt och skuren som måltidsdryck och för att passa in i vår matkultur. Dessutom är smaken ofta mer subtil, mer elegant och släpper därför igenom smakerna från maten på tallriken på ett annat sätt än vin ofta gör.

När Spritmuseum i Stockholm gick ut med inbjudan att delta i SM i hantverkcider för några månader sen, blev responsen överväldigande. En bra bit över hundra bidrag skickades in från både amatörer och professionella cidermakare i olika delar av landet. En salig blandning av innehåll och förpackningsdesign.

Med bara en hårsmån tillgodo på andrapristagarna Pernilla Perle från Brännland Cider i Umeå, Kulinarika Äppelcider från Värmland och Bredalens gårdscider på Värmdö, valde vi som satt i juryn Definetely Cider gjord på filippaäpplen från Skånebaserade Fruktstereo till svensk mästare. Karl Sjöström och Mikael Nypelius, som står bakom företaget, hade båda många år på nacken som sommelierer i krogsvängen när de började göra cider för något år sen. Och efter att ha lärt sig göra vin av svenska druvor ett par säsonger på Hällåkra Vingård utanför Malmö, var det dags att starta egen låda. Och att göra just cider var ganska självklart för Karl Sjöström: ”Cider är nästa stora grej i dryckes-Sverige”.

Från villaträdgårdar i Grönby utanför Malmö, och i krokarna kring Hällåkra, får de tag på frukt som annars sannolikt till stor del skulle ruttna eller slängas. Och det finns mycket att hämta, särskilt skörden 2016 då de kunde skörda flera hundra kilo frukt från ett enda träd. Och på Hällåkra Vingård har de tillgång till fruktkross, pneumatisk vattenpress och plasttankar för jäsning. De experimenterar även med att lagra cidern i amforor, för att skapa ännu större komplexitet och smakrikedom.

För Fruktstereo är det lättast att få tag på äpplen som aroma, ingrid marie, cox orange och filippa. Men det finns ovanligare sorter. En blandning av pigeon, bismarck och Berner rosenäpple ligger just nu till sig på fat för att nästa år släppas som företagets ”grand cru”.

Karl Sjöström avfärdar idén om att man måste använda speciella cideräpplen för att göra bra cider: ”Allt man läst om i litteraturen om cideräpplen … vi känner inte igen oss i det när det gäller vår cider och våra smakpreferenser”. Han passar också på att ge sina nordfranska konkurrenter en känga: ”Att fransk cider inte blivit större än vad det är i Sverige är tråkigt, men beror kanske på att de flesta är för rustika i karaktären med hög bitterhet. Något som vi häruppe i norr har svårt för.”

Men han ser en ljus framtid för svensk cider. Och att det om några år förhoppningsvis kommer utkristallisera sig en genuin profil, något som kännetecknar svensk cider internationellt: ”Vi vill vara med och tvätta bort stämpeln som svensk cider har utomlands, och öka medvetenheten vad cider är hos svenska konsumenter”.

Något som gör svensk hantverkscider särskilt intressant är att den har potential att bli Sveriges nästa stora profilerande matexportprodukt. Eftersom smaken på äpplen beror på var de vuxit – både jordmån, mikroklimat, jäststammar och andra lokala förutsättningar spelar in – kanske vi får uppleva unika ciderstilar baserade på hur åkeröäpplen smakar i Sörmland, Urshults kungsäpplen i Värmland och aromaäpplen i skånska Kivik. Ännu så länge är det bara en vision, men får de många nya, entusiastiska cidermakarna bara avsättning för sina drycker, kanske det blir verklighet om några år.

För tillfället är cidern från Fruktstereo och flera andra av de små, svenska cidermakarnas produkter lättast att få tag på genom att kolla hemsidorna och följa dem på instagram och facebook. Så när du ändå är ute och letar efter lokala ölbryggare, grönsaksodlare och uppfödare kring stugan i sommar, håll också ögonen öppna efter cidermakare.

Mina favorithantverkscidrar i andra kanaler än Systembolaget:

Kølster Cider, Danmark. Ekologisk cider som jäser i tankar på matdistributionsföretagets Årstidernas lantgård i danska Humlebaek. Drick på baren Tolv Haner i Köpenhamn.

Ciderman, Normandie, Frankrike. Cyril Zangs cider tappad på 33-centiliersflaska med lätt filtrering och en släng av restsocker. Privatimporteras via importören Winetrade.

Gérard Lenormand Cidre Brut, Haute-Normandie, Frankrike. Ekologisk cider från Normandie, finns från torr till söt. Privatimporteras från importören Dryckesbutiken.